Kvinnor som stödjer män att kliva in i sin kraft

00:01 Anna: Hej Charlotte.

Charlotte: Hej Anna.

Anna: Välkommen till Tantrapodden.

Charlotte: Tack så mycket. Fint att vara här med dig. Det känns som att det kommer att bli ett spännande utforskande i det här samtalet.

00:21 Anna: Det känns så, ja. Du har poppat upp i mitt medvetande. Vi har aldrig pratat med varandra, vi har aldrig träffats, vad jag vet i alla fall. Det har kommit från lite olika håll, och det som har kommit är sammanhanget av kvinnoarbete och att bjuda in män till att bli hållna av kvinnor. De personer som har pratat om det är personer som jag respekterar väldigt mycket och har stor tillit till. Och på den vägen känner jag att om jag ska bjuda in Charlotte till ett samtal, så ser vi vad det leder till och vad som vill bli av.

01:01 Anna: Du sitter i Tantrapodden. Vad tänker du om att du sitter just i Tantrapodden? Vad är tantra för dig?

Charlotte: Ja, det är jättefint. Jag vet inte om jag definierar mig offentligt som tantriker, men givetvis är tantran en jätteviktig grund och bas i mig som människa och i det jag gör. Det känns fint. Den tantriska approachen till livet tycker jag är fundamental och viktig.

01:40 Anna: Hur skulle du definiera den tantriska approachen? Vad är det för dig?

Charlotte: För mig är det ett väldigt starkt inslag av full närvaro. Av närvaro. Och att följa ett flöde som inte har en specifik riktning eller mål, oavsett vad vi gör i livet, oavsett situation. Om vi är på jobbet, eller om vi älskar med vår käresta, eller om vi pratar i en tantrapodd. Att hela tiden hämta hem sig själv till nuet. För att sammanfatta det kort.

02:33 Anna: Vad skulle du säga är din väg, att du inte benämner dig som tantrik? Vad är det för väg du har gått?

Charlotte: Jag har gått en mycket lång väg, trots att jag är fruktansvärt ung. Den har varit ganska kringelkrokig och också ganska bred. Den har rört sig mellan många olika områden. Ända sedan jag var i princip tonåring, eller nästan barn, har jag varit väldigt fascinerad av människors inre liv och mitt eget inre liv. Det har varit min mest grundläggande drivkraft, att jag vill lära och expandera det maximala jag kan som människa under mitt liv. Det har tagit mig på väldigt många olika yttre och inre resor, mellan skilda sfärer. Det är den bredden jag har med mig, och den bredden jag hela tiden försöker sammanväva i allt jag gör.

04:03 Anna: Kan du ge exempel på den där bredden?

Charlotte: Jag brukar prata om mina två världar, som egentligen såklart är en värld, men som många gånger i mitt liv har känts som två ganska separerade världar.

Den ena är att jag har jobbat mycket ute i affärsvärlden, med ledarskapsutveckling och chefsutveckling och organisatorisk utveckling. Jobbat med team och medarbetare, chefer och sådana saker. Vilket har känts fantastiskt och jätteviktigt, eftersom ledare som vi vet påverkar väldigt många, och påverkar samhället i allra högsta grad.

Det har varit det ena spåret. Sen har jag den andra världen, som mer har handlat om den djupt intima sfären. Det vill säga den andliga, själsliga expansionen. Jag har varit mycket i relationsarbete, relationsutveckling. Personlig utveckling som helhet. Det kan vara många olika spår i det. Allt ifrån att jobba med shamanistiska principer till modern psykologi, de typerna av grunder. Jobbat en hel del med NLP-arbete och plantmedicinceremonier, och diverse terapier och healing och energiarbete.

Det kan te sig som ganska olika världar, men jag är ju jag i båda världarna, och försöker vara i den balansen själv.

05:58 Anna: Vad är det du sammanflätar?

Charlotte: Jag tänker mig att vi behöver det jag brukar kalla divine business. Eller om vi ska prata om maskulint och feminint, om yin och yang. Ute i affärsvärlden behöver vi verkligen, mer än någonsin, föra in det själsliga, existentiella, djupare, meningsfulla perspektiven. Likväl som vi inte ska särskilja vår personliga andlighet och själslighet och djup från vårt yttre liv. Från hur vi är på jobbet, eller på Ica, eller i kompisgänget. Jag upplever det som väldigt separerat. Men det behövs. Vi behöver struktur och riktning även i våra själsliga liv, för att omfamna det som vi vill uttrycka eller ge till världen.

07:17 Anna: Du säger det med eftertryck, att vi behöver det här mer än någonsin i affärsvärlden. Vad står det eftertrycket för?

Charlotte: Vi vet ju nu att vi genomgår en enorm transformation. Hela världen, på ett kosmologiskt, globalt och individuellt plan. Och med en enorm snabbhet också.

I det är det otroligt många människor som befinner sig i gapet, eller the void, mellan det gamla och innan vi har landat i det nya. Där finns en ganska stor förvirring. Många mår dåligt utan att veta varför. Det som också många gånger kallas för själens mörka natt, som kan ge både fysiska och mentala, känslomässiga och själsliga symptom.

Det i kombination med att vi fortfarande är kvar i det gamla systemet, där det ska styras och ledas och organiseras och produceras. Men det behöver göras på helt nya sätt. Och det behöver göras från en helt annan plats i människan, och i organisationerna, och i ledarna.

08:50 Charlotte: Och den platsen är vår djupaste inre kompass. För har vi kontakt med den, då spelar det inte lika stor roll hur mycket som rör sig där ute, eller hur snabbt det rör sig, eller hur vi ska organisera oss. Vi kan hela tiden komma hem.

Det är det jag någonstans känner att jag verkligen vill förmedla och ge till fler människor. Oavsett om vi sitter i styrelserummet eller om vi sitter på ett tantraretreat någonstans, så behöver vi integrera världarna nu, just för att vi genomgår en sån otrolig brytpunkt i världen.

09:34 Anna: Det här mellanrummet är ju smärtsamt. Just att fler och fler av oss släpper den gamla plattformen, och vi har som sagt inte landat i den nya än. Det är smärtsamt, och vi är squeezade och pressade.

10:00 Anna: Hur förhåller du dig just nu? Vad är ditt sätt att relatera till världen just nu, för att navigera i stunden?

Charlotte: Jag tampas ju också med det, såklart, ibland. Jag tror att jag mer och mer faktiskt släpper taget om tydliga riktningar och planer och mål. Intentioner är såklart en sak, att ha en slags övergripande riktning. Men att mer och mer vara väldigt öppen och vaksam och ödmjuk inför det organiska flödet, vad livet för in till mig varje dag eller varje vecka.

Och verkligen använda så mycket jag kan av min intuition, mitt inre lyssnande. Lyssnande till vem jag är och varför jag är här, ännu mer konsekvent och ofta, för att navigera på ett helt annat sätt än vad jag har gjort förut. Jag är ganska målinriktad och har varit väldigt så i mitt liv. Men det funkar liksom inte att skapa på det sättet längre. Alls, för mig.

Och det är väl också ett sätt att navigera. Att komma hem och komma hem och komma hem, och djupna och djupna och djupna, både i det inre lyssnandet och lyssnandet uppåt. Självlyssnandet, eller det universella lyssnandet som vi kallar det.

11:49 Charlotte: Jag vet inte varför det här kommer till mig nu, men jag har lyssnat en del på Maria Strömme och hennes forskning. Känner du till den?

Anna: Jag har hört talas om den, men du får gärna berätta lite.

Charlotte: Hon pratar om att vi alla är samma medvetande, och att vi är mottagare av det medvetandet. Vi är inte sändare, utan vi är mottagare av det. Hon har gjort det väldigt vetenskapligt och kommer inte alls från någon andlig, spirituell värld, utan från fysiken. Och är väldigt maskulin, om man nu ska säga det begreppet, i sitt sätt att komma fram till det här. Menar att det är bara självklart: om vi tittar på de här och de här parametrarna, så är det så det är, punkt slut.

Hon har fått väldigt mycket uppmärksamhet ute i världen, med människor som har försökt hitta vetenskapliga bevis på det.

12:55 Charlotte: Tänk att vi behöver det hela tiden. Alla vet egentligen. Det som människor har vetat i tusentals år, det får vi vetenskapliga bevis på nu, så att vi verkligen kan tro på det.

Anna: Ja, precis. Men jag tänker också att det är någonting med det där. För det vi redan vet har vi slutat lyssna på. Eller vi har skolats att inte lyssna på det. Och den här förändringen som du säger, som nu sker med sån snabb fart, att det är så många delar som plötsligt händer. Där är det en pusselbit, tänker jag. Att vi då behöver den här lite absurda vetenskapen.

Charlotte: Ja, men tro och vetande börjar ju mer och mer sammanvävas. Kvantfysiken, eller kvantpsykologin, har fått sitt genomslag som också vetenskapligt kan bevisa de här teserna som vi har känt, som sagt, i årtusenden. Att allt är ett. Och att vi är byggda av energi och vi kan påverka energin, och alla de här sakerna.

Så det är väl jättebra, tänker jag, för att både hjärta och själ och mind behöver vara med på resan. Vi behöver oss som enheter. Därför förstår jag att den intellektuella förståelsen behöver vara med för att vi verkligen ska tro.

14:27 Charlotte: Det är väl också det som jag hade, när jag skrev min bok Sju nycklar till SQ, till själsintelligens. En ganska viktig grund i boken är just att lyfta fram kvantfysiken och forskningen och kvantpsykologin som en slags koppling till den existentiella och andliga förståelsen. Så jag tror att det som Strömme gör, bland andra, är jätteviktigt.

15:09 Anna: Vad var det som drev dig att skriva den här boken?

Charlotte: Det där är väldigt intressant, för några av de viktigaste sakerna i mitt liv som har fötts och kommit fram, dem har inte jag tänkt ut. Utan jag har liksom bara: jaha, en download, nu ska jag göra det här. Och det har inte varit att ifrågasätta.

Det var därför jag började. Det var bara en djup längtan av att få uttrycka svart på vitt det jag någonstans kände att jag visste och hade upplevt och erfarit, i mitt arbete med människor och i mitt eget liv. Och det är så det blev, en slags ganska bred nästan handbok, eller orienteringskarta, när det gäller att fördjupa kontakten med sin djupaste essens, med livet, och med de högre dimensionerna av livet också. Den här kombinationen av 3D och 5D och Yin och Yang och allt vi pratar om nu. Att få med den helheten in i konkreta, praktiska vardagsverktyg.

16:32 Anna: Vill du säga någonting om de där sex vägarna eller nycklarna?

Charlotte: Sju nycklar, ja, det kan jag göra. Jag har boken här faktiskt.

Anna: Ah!

Charlotte: Den gav jag ut precis när covid hade brutit ut. De sju nycklarna, alltså SQ, eller spiritual quotient, eller själsintelligens, andlig intelligens, är för mig den intelligens som vi verkligen behöver integrera idag i samhället. Som är den intelligens som kommer att föra oss framåt.

För själsintelligens är det som är utöver det vi tänker och det vi känner. Det vill säga IQ och EQ.

17:31 Charlotte: Om IQ är det vi tänker och EQ är det vi känner, så är SQ det vi är.

Och det tänker jag är också jätteviktigt. Till exempel för människor som har stort inflytande som ledare, eller för oss alla, att verkligen integrera i våra liv nu. Den djupaste innersta kompassen som vi pratade om tidigare.

17:54 Charlotte: Jag läser upp de sju nycklarna lite rubrikmässigt, så får det rätt ton.

1. Hjälteresan, att förstå din inre transformationsprocess.
2. Kvantmedvetenhet och universell visdom.
3. Själskommunikation och ditt högre jag.
4. Livssyfte.
5. Kroppsvisdom. Våra kroppar är ju fantastiska universum, där vi har de flesta svaren och det mesta av potentialet till helande.
6. Medvetna relationer. Hur vi kan använda våra relationer, och sexualitet faktiskt, som jätteviktiga vägar till en djupare SQ.
7. Konsten att manifestera. När vi har hittat djupet av oss själva ska det också ge avtryck i våra yttre liv.

18:53 Anna: Det känns som en bok som jag kommer att klicka hem när vi har lagt på här.

Charlotte: Ja, vad fint. Den är faktiskt ganska heltäckande över väldigt många områden i ens liv.

19:05 Anna: Men om vi nu tänker att vi sitter i Tantrapodden också. Medvetet relaterande och sexualiteten som en väg upp till, eller till universum, eller vad vi nu ska säga. Vad vill du säga om det?

Charlotte: Jag ser relationer, och inte minst de intima kärleksrelationerna, som den absolut kraftfullaste källan till uppvaknande. Om vi använder dem så medvetet, vilket kanske inte många gör.

Ens partner, eller nära vänner, eller familj, det är våra största gurus. Om du tror att du är upplyst, tillbringa en vecka med svärmor i en liten stuga, så vet du ungefär.

20:00 Charlotte: Våra nära relationer har vi up in our faces every day. Och vi kan inte gömma oss.

Går vi in i en relation medvetet, det vill säga med intentionen att jag vill verkligen lära mig att växa av relaterandet med dig, och alla mina triggers och mina sår och allt mitt fantastiska ljus som kommer fram i en kärleksrelation eller en vänskapsrelation. Att få utforska det medvetet, det är så kraftfullt.

Jag menar, vi kan gå kurser och vi kan gå utbildningar, men där kan vi mörka. Vi åker hem efter kursen. Det går inte på samma sätt om vi ska fortsätta ha en relation. Så det är det första jag verkligen vill säga. Det är ingen annanstans i mitt liv som jag verkligen har lärt mig så mycket, och haft så starka andliga upplevelser, som i mina kärleks- och vänskapsrelationer. Och så knappt med mina barn. Kanske de allra största lärarna.

21:13 Charlotte: Vad var din fråga?

21:20 Anna: Att använda sexualitet och intimitet för att nå högre medvetande.

Charlotte: Sexualitet och intimitet är ju samma sak där. För det vi inte har bearbetat i våra inre liv eller vår historia, det ger på ett eller annat sätt utslag i vår sexualitet och intimitet. Våra sår och våra rädslor, likväl som våra längtor och vårt ljus, kommer fram där på ett eller annat sätt.

Och samma sak där: kan vi utforska sexualiteten med någon eller några, där vi är öppna för att välkomna det som kommer upp, omfamna det och sen kanske titta på det, det är också magi. Det är samma sak. Det är få vägar som är kraftfullare, skulle jag säga, för att det är så på djupet av oss själva och så nära vår absoluta essens.

22:23 Charlotte: Vi slarvar lite med det där, tycker jag. Vi slarvar lite med sexualiteten och intimiteten och relationerna. Kanske inte ser det riktigt som den guldgruva det är.

22:35 Anna: Hur kan det slarvet se ut? Vad är det du ser?

Charlotte: Att vi liksom McDonalds-sexar. Och det är inget fel på McDonalds-sex, det kan vara jättehärligt. Men att vi använder sexet även till syften som kanske inte hjälper oss.

Och att vi kanske går ut och in i relaterande och snarare bara förstärker våra gamla uppfattningar om oss själva och andra. Eller våra gamla mönster, som i stället bara blir djupare och djupare spår, för att vi inte förmår att titta på oss själva i det där. Av olika orsaker.

23:33 Anna: Jag tänker också på det där att anta den utmaningen, om vi nu ska benämna det så. Vilka människor har vi runt omkring oss? Har vi människor som hjälper oss att titta på det där? Eller har vi människor som kanske mer försvarar att nej, nej, det där behöver du inte titta på, eller det är inte ditt fel. Att vi omger oss också, på tal om medvetet relaterande generellt.

Charlotte: Just det. Jätteviktigt.

24:14 Anna: Jag är jättenyfiken på de här fantastiska workshopparna som jag har hört att du håller och har initierat, med cirklar som bjuder in män till att bli hållna. Berätta. Var det också en sån här download, I need to do it?

Charlotte: Ja, det var det. Jag kände: va, ska jag göra det här?

Som sagt, jag har jobbat med väldigt intima terapier med både män och kvinnor under många år, och hållit kvinnocirklar och kurser i personlig utveckling för både män och kvinnor. Men för några år sedan vaknade jag en morgon, och då hade det kommit till mig att jag ska supporta män nu. För jag har ju varit ganska mycket mer inne på att supporta kvinnor och stärka kvinnor.

Då frågade jag en god vän till mig om vi skulle hålla retreater för män. Och då sa hon: ja, det ska vi. Och så gjorde vi det. Och det blev helt fantastiskt.

24:23 Anna: Berätta lite grann om det innan du går vidare. Att hålla retreater för män, som kvinnor. Ni var två kvinnor som höll i det?

Charlotte: Ja. Två kvinnor som höll retreater för grupper av män under en period.

Att vi gjorde det handlade om att det stora fokuset var att det maskulina i mannen skulle få möta det feminina i oss som kvinnor. Och att få göra det i en trygg miljö, med kvinnor som de inte har en relation till och som de inte behöver vara något speciellt inför. Att bli mötta med kärlek och rakhet och extrem tydlighet och spegling upplevde de här männen som otroligt värdefullt.

Vi jobbade med allt ifrån anknytningsteori, till hur din upplevelse av dig som man har formats under din tidslinje, till hur kommunicerar du, hur använder du din energi, hur står du stadigt i din maskulina kraft. Sex, intimitet, att få svar på alla de där frågorna.

Vi hade en kvinnopanel med under ett skede i retreatet, där de fick ställa de här frågorna till en grupp av kvinnor. Sådana frågor som de kanske inte riktigt kunde ställa annars. Och att hela tiden få kvinnors perspektiv på det de ville veta. Och såklart varandras perspektiv.

Det som kom tillbaka som en väldigt värdefull sak, det var att vi jobbade mycket med övningar där de fick omedelbar feedback på sin approach, sin energi, hur de närmade sig, hur de kommunicerade med oss.

Så det var väldigt fint. Det var ett gäng kungar, magiker, krigare och lovers som gick ut genom dörren. Jag är så full av beundran och ödmjukhet inför de här männen. Jag blir jätteberörd.

Anna: Jag känner det i min livmoder när du har pratat om det.

Charlotte: Det är verkligen så. Och också det här formatet som föddes då, i det som vi nu kallar Womb of Worship. WOW blev det ju då. Womb of Worship, som egentligen är ett ganska kort format, på tre och en halv timmes workshop, där vi är en hel grupp av kvinnor som bjuder in en grupp av män, lika många män som kvinnor, för att både hedra, hålla, utmana och spegla männen i djupaste kärlek och respekt.

Det har också blivit så himla väl mottaget av både män och kvinnor.

28:46 Charlotte: När jag droppade den här tanken om att vi kvinnor, vi är otroligt viktiga. För både såklart vår egen, men också för männens expansion och helande just nu.

29:01 Charlotte: Den feminina urkraften kan ignita så mycket hos män. I stället för att vi sitter och klagar och tycker att män borde vara si och så, så kan vi transformera mycket i oss själva, av vår smärta och vårt lidande, in i kärlek i stället. Och då händer det saker.

Det har varit helt fantastiskt. Att bara se, att samla en grupp av kvinnor från all walks of life, alla åldrar. Att se en grupp kvinnor som samlas i sin gudomliga urkraft, med en gemensam intention och ett gemensamt aim. Det är så kraftfullt. Det är så kraftfullt att komma in i ett sånt rum. Jag blir lite berörd igen.

Och jag ser ju på männen när de träder in i det som vi kallar för templet, där kvinnorna tar emot dem. Det är nästan tillräckligt. Jag ser hur männen blir helt nästan golvade av den energin och kraften som finns i det.

Anna: Jag hörde om de här workshoptillfällena att män stod utanför och grät. De fick inte plats. Energin var så stark, och längtan var så stark att uppleva det här.

30:40 Charlotte: Jag brukar säga det, och det kanske låter lite provocerande, men män är inte så svåra att supporta. Jag upplever att om en man får bara kollapsa, det kanske låter hårt, men falla in i en kvinnas seende, vördnad, kärlek. När en kvinna är i kontakt med sitt hjärta och med det gudomliga, om en man får vara i det bara en kort stund, så är det som att han bara reser sig ur någonting. Det behövs inte så mycket.

Jag tycker generellt att vi kvinnor har tappat bort lite hur stort inflytande och hur stor förmåga vi faktiskt har att supporta och hela och hjälpa. Hjälpa låter lite så där, män klarar sig också bra själva, men du förstår vad jag menar. Det har varit väldigt mycket fokus på hur man ska supporta kvinnor, vilket också är otroligt viktigt.

31:49 Charlotte: Det är som att jag fick en bild av en healing spiral. Det vill säga: det mesta börjar med att det feminina i kvinnan ignitar, tänder sparken för helandet i mannen, så att han kan göra sin resa, så att han sedan kan hålla och provide kvinnan på ett bra sätt, så att hon kan leda vägen. Den spiralen såg jag framför mig. Och det är därför vi kvinnor, tror jag, mycket har tappat bort vår kraft i det, och vårt bidrag.

32:37 Anna: När jag kom till kvinnorum för 20 år sedan, hon som var min första lärare, hon pratade mycket om det där. Hur vägen till gudomligheten ofta går genom kvinnan, från mannen. Och vårt kraftcentrum, det andra chakrat, hur det kraftcentret kan belamra mannen om vi inte är varsamma med det. Så att det kan lyfta mannen i stället för att bli överväldigande. Och shur vi kan supporta med det.

Anna: Verkligen så. Lyfta mannen, men också lyfta oss själva in i vår djupaste kraft.

Charlotte: Ja, just det. Så är det verkligen.

33:24 Charlotte: Nu har jag ju haft en grupp kvinnor som har jobbat tillsammans i de här templen, där vi har träffar i systerskapet och tränar på olika saker. Där är jag otroligt tydlig och noga med att träna sig på att hålla den här energin. Att inte gå in i behovet av bekräftelse, eller att man ska få någonting, eller att man ska vara vacker. Det är inget fel att vara vacker, det är helt underbart. Men det är inte det som är syftet här. Eller att det ska flörtas. För männen kommer in i det här rummet och det är ett sårbart state. Det ska vara ett tryggt tempel som inte ska handla om det. Det handlar om kärlek.

Det kan bli djupa, intensiva möten. Men vi ska inte vara där för att vi behöver. Vi ska vara där som kanaler, och då behöver vi vara rena. Så det är apropå det här med att konnekta med vår urkraft och vår livmoder, och vara jäkligt grundade i det.

Anna: Jag får helt rysningar av kraften i det som ni skapar. Det är fint.

34:48 Anna: Du nämnde också att du pratar mycket om att mannen också ska hålla kvinnan. Vill du säga någonting om det, för den som lyssnar och kanske inte har hört så mycket om den aspekten?

35:03 Charlotte: Nu när jag har jobbat mycket med män upplever och erfar jag att många män uttrycker att de inte tror att de är välkomna. Att de tror att de utgör ett hot. Att de inte tror att de behövs. Eller de vet inte hur de ska bidra, de vet inte hur de ska kanalisera sin kraft. De är rädda för sin egen maskulina urkraft och vet inte hur de ska kanalisera den. De skär bort allting under halsen i princip, vilket många kvinnor också gör, men nu pratar vi om män. Och är ganska förvirrade och känner sig obehövda.

35:51 Charlotte: Och i det vet vi ju att män, goda män som har jobbat med sig själva och som står i sin kraft, behövs mer än någonsin. Så att de kan bidra till det de ska bidra till i samhället.

36:13 Charlotte: Jag vet att det kan låta väldigt stereotypt, och vi är individer och alltihop. Men om vi nu ska vara tydliga och särskilja det maskulina och feminina: alla människor har både maskulint och feminint i sig, men kvinnor har en fysiologisk konstitution och en hormonell sammansättning och en livmoder, som ändå gör att vi tenderar att ha mer generellt feminin core. Och män har mer maskulin, penetrerande core.

36:48 Charlotte: Jag brukar ha en sista del i Womb of Worship-templet för att symbolisera det, där kvinnorna är i mitten och dansar och flödar och ser sig emellan, och männen står och håller varandras händer i en cirkel runtom kvinnorna, och strålar energi från sina hjärtan och från sina underliv, eller sina kukar, som jag kallar det. Jag tycker kuk är ett otroligt positivt laddat och vackert ord. Sin kukkraft sammankopplad med sin hjärtkraft. Där har vi formeln, tycker jag. Är man bara i hjärtat får man inte riktigt rotkraften. Är man bara i roten får man inte empatin och känslan. Men sammankopplingen är kraftfull.

37:38 Charlotte: När männen står i cirkeln och bara håller, som flodfåran håller floden. Kvinnorna som i sin gudomliga visdom får flöda och skapa och kreera. Så skulle jag vilja att samhället mer fungerade, att vi verkligen hade en balans av både struktur, hållande, providande riktning, och den flödande, mjuka, empatiska, livgivande kreativiteten. Där har det maskulina en otroligt viktig plats.

Vad händer med floden utan flodfåran? Och flodfåran utan floden torkar ut och dör.

38:23 Anna: Ja, men absolut. Jag kommer från att ha varit ganska feministisk mellan 20 och 25, närmare 30, och tyckte jämställdhet och du, du, du. Och väldigt maskulin i min energi. Och det var mina barns pappa som absolut inte förstod sin plats, för jag kunde göra allt själv.

För mig har det verkligen varit en avprogrammering, av att mer och mer komma in till det som jag upplever är min styrka, min feminina core, och uppleva hur bra jag kan må i den tillåtelsen, och hur det är så här jag är tänkt att navigera livet. Och därmed också kunna ta emot den här maskulina närvaron, riktningen.

Så jag är helt med dig på att det finns någon enkelhet, någon frihet. Något väldigt balanserat, när det får uppstå.

39:20 Charlotte: Jag tror att alla människor behöver ha kontakt med både sitt feminina och maskulina, oavsett om man är man eller kvinna, för det är då vi har balansen inom oss. Men som du säger, många kvinnor i vårt sekulariserade samhälle har trätt in i sin maskulina mer och tappat kontakten med sin feminina, och då har vi inte balans.

Jag tror att det är jätteviktigt, och jag har verkligen också tränat på att mjukna och ta emot och följa och låta mig ledas. Det är då jag verkligen har börjat känna, alltså som du är inne på, vilken otrolig kraft det finns i det. I mottagandet, både uppifrån, utifrån och inifrån.

40:12 Anna: Om vi går tillbaka till affärsvärlden och ledarskap och organisationer. Hur kan vi föra in mer av det i styrelserummen?

Charlotte: Du tänker på det maskulina och feminina? Ja, det är intressant, därför att ledarskapsforskningen, där man har undersökt vilka ledarbeteenden som har visat sig vara de mest framgångsrika, både vad gäller det organisatoriska resultatet likväl som individernas utveckling, det är då till exempel det som ryms i det så kallade transformerande ledarskapet.

Det handlar till exempel om personlig omtanke. Det är ett av de mest effektiva ledarbeteendena. Och det kan vi bara gå till oss själva: vilka chefer har vi verkligen känt förtroende för? Det är de som bryr sig. Jag bryr mig om dig, jag bryr mig om hur du har det, jag bryr mig om hur det går för dig. Personlig omtanke.

Det handlar också om att involvera medarbetarna. Att kommunicera, involvera, skapa co-creators. Inte själv köra sitt race eller ha sin enskilda riktning. Det handlar också om att vara förebild.

Det är kanske sånt som vi förknippar lite mer med det feminina, oavsett om vi är man eller kvinna. Men pratar vi energi är det feminint. Och det, tillsammans med det mer transaktionella ledarskapet, som handlar lite mer om riktning och mål och styrning, blir det ultimata ledarskapet.

41:56 Charlotte: Problemet är att vi har saknat det transformerande. Vi har saknat de feminina aspekterna av ledarskap väldigt länge. Men forskningen visar att vi behöver både och. Och att det transaktionella ledarskapet tar oss en bra bit, men det transformerande ledarskapet kan ta oss hur långt som helst. Och det är inget tyckande, utan det är forskning som belägger det här.

Det är väl det som jag försöker föra in i allt jag gör ute i näringslivet. Att se den här helheten, och förstå att det här handlar inte bara om att vi ska må bra, vilket är jättebra, men när vi mår bra så levererar vi. Och det syns på siffrorna. Det är en mycket enkel ekvation som jag tycker har förbisetts.

Antagligen därför att de flesta tidigare i historien som har varit i ledande positioner har varit män. Och de har kanske varit närmare en annan typ av ledarskap än det transformativa. Men nu generaliserar jag. De kanske känner sig osäkra i många av de transformerande ledarbeteendena.

Så det är väl det som jag försöker göra. Att hjälpa chefer och ledare att gå på djupet med sig själva. Hitta sin inre kompass. Sin existentiella världsbild. Bara en sån sak tycker jag är otroligt viktig idag.

43:29 Anna: Men säg någonting om det. Det kan man ju tänka om man lyssnar: vadå existentiell världsbild när jag är chef? Vad spelar det för roll?

43:48 Charlotte: Då är jag ju chef utifrån vem jag är som människa. Det går liksom inte att undvika. Min person och hur jag ser på världen och andra människor, mina värderingar, kommer att genomsyra vilka beslut jag fattar, hur jag möter dig som min medarbetare, hur jag hanterar situationer.

Om jag då inte har frågat mig själv vem är jag, vad tror jag på, vad är meningen med saker och ting, vad är värdet i andra människor, har vi en själ och vad är det, alltså de här existentiella frågorna, om jag inte har något intresse av det, då har jag inte riktigt fördjupat min kontakt med mig själv. Och med det är det också svårt att fördjupa kontakten med andra.

Så oavsett vad vi har för världsbild eller filosofi eller religion eller andlig åskådning, det spelar ingen roll, bara att vi har ställt oss de frågorna och kanske tagit lite ställning till dem, och försöker leva lite utifrån dem. På det sättet kommer vi att möta varandra och situationer på ett annat sätt. Med större klarhet kanske. Och medmänsklighet, empati, fokus, närvaro.

45:19 Anna: Jag tänker på det att många ledare efterfrågar en ny metod, en ny teknik. Medan vad jag förstår är det kanske 80 procent som behöver ett nytt förhållningssätt. Det är lite grann det du pratar om. Vi kanske efterfrågar det, för vi vet inte ens vad vi ska efterfråga. Vi får veta att vi behöver något.

45:45 Charlotte: Ja, men så är det. Man vill ha quick fixes ute på företag. Och det ska vara verktygsinriktat och metodiskt, som du säger. Och det är jättebra. Men det är ju som att ge en random person en verktygslåda och säga: reparera bilen. Eller någon som inte är utbildad läkare, och ge dem en skalpell.

Det är ungefär det jag brukar tycka med ledare också. Att de har jättebra verktygslådor, men om de inte har hämtat hem sitt förhållningssätt, eller känslan för hur och när de ska använda verktyget, så blir det klurigt ändå.

46:23 Anna: Vi har en liten stund kvar. Vad skulle du mer vilja förmedla till den som lyssnar och är lite nyfiken på sin egen utveckling, som kanske tycker att tantra är lite spännande? Hur skulle de kunna hitta en väg, vad skulle kunna vara ett steg att ta?

46:50 Charlotte: Det som jag upplever som viktigast, det är att bara erkänna för sig själv sin längtan efter det här, som du säger. Jag vill expandera, jag vill finna en djupare mening med livet, eller jag vill växa emotionellt, och jag är öppen för att verkligen hitta de vägarna.

Då är min erfarenhet att livet brukar leverera. Dörrar brukar ganska automatiskt öppna sig. Och det spelar inte jättestor roll, upplever jag, vilken dörr man öppnar. När jag har öppnat den dörren och går in i det där rummet, då kommer nya dörrar att öppna sig. Alla hittar sin väg.

Men att läsa en bok, att gå på en workshop, att konnekta med människor som har vandrat en bit på vägen, att finna sig en coach eller terapeut. Då kommer det att hända saker.

47:55 Anna: Jag blir lite full i skratt nu. Ungefär så här, bilden av hur det var för mig när jag öppnade första dörren, eller det jag tänkte var första dörren. Tänk om jag hade vetat...

Charlotte: Hur många rum det fanns där inne, hur många dörrar.

Charlotte: Wow. Ja, precis. Det är det som är så fantastiskt, att det är som att när jag skickar ut en längtan som är från djupt av mig själv, så är det som att livet bara kommer till mig och visar mig vägen.

Charlotte: Så måste man ha lite mod också, att kliva in.

48:32 Anna: Ja, och det brukar jag också säga. Jag tror inte det finns någon som har klivit in på en tantraworkshop, eller någon annan typ av, som inte har känt sig rädd, nervös, lite: okej, var har jag hamnat?

Jag själv tänkte: men herregud, de här människorna, de är jättekonstiga.

Charlotte: Jag minns när jag åkte till Ängsbacka och skulle gå på min första tantrafestival. Jag och fd man stod där och skulle träda in på området, och vi bara: nej, vi åker hem. Det här kommer aldrig gå. Människor springer in där inne, de är nakna, de har sex hela tiden. Det kommer aldrig gå. Vi var så rädda och nervösa.

Och sen blev det såklart den här enorma dörröppnaren, både för oss som individer och för oss som par.

49:26 Anna: Mina barn sa det så bra när de kom till Ängsbacka: det finns ju inte en enda normal människa här, mamma. Så gick det ett dygn och så älskade dem det!

Charlotte: Det var också så spännande, vad vi identifierade som normalt.

49:53 Anna: Charlotte, jag visste inte riktigt varför jag skulle bjuda in till det här. Och det här samtalet har gett mig mycket mer förståelse för varför våra vägar möttes så här, och varför du skulle vara med i Tantrapodden. Det har varit så mycket mer givande än vad jag kanske tänkte, med den bredd du har.

Charlotte: Jag är glad att höra det. Jag tycker också att det har varit jättefint att få dela de här tankarna med dig.

Anna: Det jag uppskattar väldigt mycket är det här som du sa från början. Två världar, fast det är samma värld. Det är människor som du som inspirerar mig mycket, när man lever i två världar fast samma värld.

50:42 Anna: Och så brukar jag be alla gäster att bidra med en låt till Tantrapoddens spellista.

Charlotte: Jag kom på det under vägen här nu, och det har bara låst sig. Jag kommer inte på en enda låt i hela världen.

Anna: Du kan absolut återkomma. Det kan vara lite av en cliffhanger för lyssnarna.

Charlotte: Jag måste verkligen tänka på det.

Anna: Ja, gör det. Det gick jättebra. Men tack så jättemycket för den här stunden.

Charlotte: Tack Anna. Tack så jättemycket att jag fick vara här.

51:23 Anna: Och en fråga som jag glömde. Var hittar lyssnaren dig?

Charlotte: Jag har ju lite olika forum, som sagt. Jag har dels mitt inriktat på företagsarbetet, team och så. Sen har jag det mer intima arbetet. Och så har jag mansarbetet. Så vi kanske kan bidra med några hemsidesadresser i samband med podden. Så jag kanske inte säger det här, för det är ingen som kommer ihåg det ändå.

Anna: Nej. Det blir avsnittsbeskrivningen. Det blir jättebra.

Charlotte: Eller hur.

Anna: Men tack så mycket för den här stunden.

Charlotte: Tack själv.